Måndag 30 januari
Partistyrelsemöte Stockholm
Tisdag 31 januari
Bergmästaren Åsa Persson, Stefan Tuoma och Lisbeth Hildebrand besökte Oviken på Centerpartiets inbjudan. Träff med berörda kommuner och offentligt möte om uranprospektering.
Onsdag 1 februari
Möte med företagare i Östersund
Möte på länsstyrelsen för diskussion om minerallagen och miljöbalken, kopplat till uranundersökningsverksamhet
Torsdag 2 februari
Riksdagsarbete
Utskott
Möte med Näringsdepartementet
Fredag 3 – lördag 4 februari
Kommundagar i Västerås
Söndag 5 februari
Träningspass inför HalvVasan
Måndag 6 februari
Representanter för Sveriges olympiska kommitté besöker Östersund för att diskutera en eventuell OS-ansökan 2022.
Träff med representanter för lantbruksnäringarna i länet
Distriktsstyrelsemöte Centerpartiet
Tisdag 7 -Torsdag 9 februari
Centerpartiets riksdagsgrupp på resa till London.
Fredag 10 februari
Riksdagsarbete
Lördag 11 februari
I Norge på stämma för Senterpartiet i Sör-Tröndelag
Söndag 12 februari
Träningspass inför HalvVasan
Måndag 13 februari
Träff med JHT, Jämtland Härjedalens Turism
Insynsråd länsstyrelsen
Möte med Krokoms kommun i Trångsviken om översiktsplan och andra framtidsfrågor
Att Centerpartiet har problem är ingen nyhet. Som ungdomsförbundsordförande vill man så klart att ens moderparti ska få största möjliga genomslag, och därför känns det bra att idag se det ta steg mot detta.
På DN Debatt
presenteras processen för att ta fram ett nytt idéprogram av idéprogramsgruppens ordförande, Per Ankersjö. Vi kommer att jobba med en
wiki-lösning, där alla faktiskt får vara med och bidra. Det känns skitkul.
Det klagas nämligen ofta på att partier är otidsenliga, att de inte tar tillvara på människors åsikter och att de rent allmänt är tråkiga att engagera sig i. Jag brukar på det svara att det inte kommer förändras förrän folk som tycker så går med och faktiskt driver igenom en förändring - men jag kanske har haft fel. Kanske finns det faktiskt ett parti som öppnar upp ändå.
Jag är idag förbannat stolt över att det är just Centerpartiets ungdomsförbund som jag leder. Man tar en risk, men jag tror faktiskt att det här med öppenhet är något vi kommer att vinna på i längden.
---
Fler bloggare:
Emil Källström,
Fredrick Federley,
Christian Ottosson och
Mattias Larsson.
Jag säger det rätt ofta, men det är för att det säger så mycket om läget i socialdemokratin i Sverige just nu. När jag började engagera mig ordentligt i politiken kring valet 2006 kunde varenda sosse försvara till och med Egyptenutvisningarna.
Hösten 2011 kunde partiledaren inte driva igenom en skuggbudget i riksdagsgruppen.
Där någonstans blev det helt klart för mig att Juholt inte kunde överleva som partiledare, och att socialdemokratin var i en kris som inte skulle lösas bara av att Juholt skulle få möjlighet att "prata politik".
När den sista grodan om försvaret kom under Folk och Försvars rikskonferens i Sälen, efter att Juholt semestrat i en månad, vilat upp sig och skulle ta revansch, fanns det naturligtvis inget alternativ längre. Inte ens det faktiskt bra genomförandet av partiledardebatten under onsdagen kunde rädda honom, och när han kallade till presskonferens i Oskarshamn fattade alla vad det handlade om.
(För övrigt var CUF:s förbundsstyrelse och delar av valberedningen på studiebesök på Oskarshamns kärnkraftverk under den aktuella helgen. Ändå lite kul.)
Frågan var ju bara hur man skulle ta det vidare efter avgången. Det var uppenbarligen inte
helt lätt, men klart stod att
det fanns de som förespråkade en öppen process och, tja, ett VU som jobbade med en sluten process ändå.
I morse kom också
bekräftelsen -
Stefan Löfven tar över. Det hela sattes också i sten av ingen mindre än
Löfvens mamma, vilket föranledde att ett gäng medelålders män på Twitter började tjata om att de aldrig skulle berätta något avgörande för sin mamma i framtiden, minsann. Egentligen är det dock briljant.
Alla vet att det är VU som bestämmer vem som blir ny partiledare. Att låtsas om något annat vore bara att göra om Jämtins uppenbara lögn om att VU hade förtroende för Juholt bara dygnet innan han avgick. PS-mötet imorgon är bara formellt. Att låta Löfvens mamma läcka valet skapar en rätt mysig känsla och förtar självklart känslan av det hela är uppgjort. Fokus läggs på hur gulligt det är med en mor som är så sprickfärdig av stolthet att hon inte kan hålla Den Stora Nyheten för sig själv.
Personligen tror jag att Löfven mycket väl kan klara av att rodda upp Socialdemokraterna. Han verkar inte ha varit inblandad i de beryktade falangstriderna inom partiet. Han uppfattas säkerligen som en trygg, traditionell sosse med basindustrin nära hjärtan. Men det hänger självklart mycket på uppslutingen och förmågan att hålla ihop samtliga delar av rörelsen.
Tidigare verkar man ha hållit sams mest eftersom det lönade sig. Socialdemokraterna var fram till 2006 i princip lika med staten, vilket innebär att den som skötte sig inom rörelsen också kunde räkna med att landa ett bra jobb och rejält med inflytande. När Alliansen vann 2006 - och definitivt när vi vann igen 2010 - blev det tydligt att den motivationen försvann. Jämför att försvara Egyptenutvisningarna med att försvara utebliven A-kassehöjning. Det är ju en milsvid skillnad.
Efter Juholts avgång menade
Jämtin att situationen var att jämföra med när Olof Palme sköts 1986. Om jämförelsen i sig är korrekt låter jag vara osagt, men den säger verkligen något om partiets situation. Och är det något man borde lära sig av processen som ledde fram till att Juholt valdes, så är det väl att man kunde tjäna på mer öppenhet.
En sak är jag i alla fall säker på. Det vore väldigt skönt att faktiskt få en opposition som fungerade, så att vi kan få en politisk debatt i det här landet.
(Och för er som läst
Viktor Barth-Krons inlägg som refererar tillbaka till CUF:s valkampanj 2010 vill jag bara säga att vi uttryckte oss
medvetet lite drastiskt för att väcka debatt.)
Center-ja med förbehåll. Det är positivt att euroländerna i och med finanspakten tar tydliga steg mot ökad budgetdisciplin och finansiell stabilitet. Som en naturlig följd av vår historia av ansvarstagande, vill Centerpartiet vara med och trygga ekonomin i Europa. Vi säger därför ja till finanspakten. Men vi är samtidigt tydliga i vårt nej till att Sverige inför euron som valuta. Vi ställer också krav på att Sverige som icke-euroland inte ska bli bundet av reglerna i finanspakten, skriver Centerpartiets högsta ledning.
Läs hela debattartikeln på DN
Pressmeddelande 2012-01-18
I Dagens Nyheters genomgång av den långsiktiga befolkningsutvecklingen är det endast tre kommuner i Norrlands inland som på 30 års tid har ökat sin befolkning. De tre kommunerna – Krokom, Åre och Östersund – ligger alla i Jämtlands län. Riksdagsledamot Per Åsling (C) konstaterar att det ger goda förutsättningar inför framtiden.
– Det visar att länet är attraktivt. Ett bra näringsklimat, goda förutsättningar för turism och kombinationen av god service och vacker miljö lockar många. Att vi har tre kommuner som sticker ut i befolkningstrenden ger oss bra möjligheter att vända trenden för hela länet.
Per Åsling framhåller samtidigt allvaret för utvecklingen i länet som helhet. Övriga kommuner i länet har alla tappat mer än 15 procent av invånarna på 30 år, och värst har utvecklingen varit i Ragunda, som tappat mer än var fjärde invånare under perioden. Åsling efterlyste i valet en regional kraftsamling för att åstadkomma 10 000 nya företag, 10 000 nya jobb och 10 000 fler invånare i länet. Det är en utmaning som han menar är än mer aktuell i ljuset av befolkningsutvecklingen.
– Utvecklingen ligger främst i våra egna händer. Sedan behövs grundläggande statliga förutsättningar i form av infrastruktur, skatteutjämning och stöd för regional utveckling. Men det är vi själva som måste forma visionen om Jämtland år 2020 och göra vad som krävs för att uppnå den.
Åsling vänder sig också mot de resonemang som förs fram av professor Einar Holm i Umeå, som menar att det inte hjälper att ”få till en ny industri”. Holm har tidigare blivit känd för uttalandet att befolkningen av inlandet är en historisk parentes.
– Holm har naturligtvis rätt i att ”en ny industri” inte räcker. Samtidigt visar exemplet Åre att ett gott näringsklimat och många små företag mycket väl kan vara navet i en stark lokal och regional utveckling. Jämtland behöver fler entreprenörer, inte mer uppgivenhet, avslutar Per Åsling.
Politisk valhänthet och passivitet har nu orsakat stora bekymmer i frågan om en framtida regionbildning för Jämtlands län. Socialdemokraterna har misslyckats med ledarskapet. Det största oppositionspartiet, moderaterna, står vid sidan om processen i Jämtland och deltar med tvekan i Västernorrland.
Centerpartiets position är klar och förankrad. Vi är för regionalisering. Vi är för att makt flyttas från statlig nivå, från makthavare och myndigheter i Stockholm och från länsstyrelser, och därmed närmare de människor besluten berör. Det förstärker det demokratiska inflytandet över besluten. Detta är viktiga utgångspunkter i de regionbildningar som redan gjorts, till exempel i Halland och Skåne.
Regionbildningsprocessen i Jämtlands län har brustit i framtidsanalys och konsekvensbedömning. Medborgarförankringen saknas. Redan för tre år sedan lade Centerpartiet en motion i landstinget om behovet av en ordentlig diskussion och stark förankring. Motionen avslogs nonchalant av landstingsmajoriteten.
Vid Jämtlands läns landstingsfullmäktige den 15 november bifölls ett beslut om att fortsätta att analysera förutsättningarna för att bilda en regionkommun av Jämtlands läns landsting och landstinget i Västernorrlands län. På Centerpartiets initiativ beslöts att fullmäktige noga ska följa förhandlingar och nya underlag och lyfta frågan igen under 2012.
Alla partier, utom moderaterna, röstade också för Centerpartiets yrkande:
”För beslutet gäller att analysen av förutsättningarna visar att såväl verksamhet som ekonomi ska vara i god ordning och balans vid en sammanläggning och att besked från staten ges om att den nya regionens invånare inte får straffas i skatteutjämningssystemet.”
För att kunna gå vidare med en ansökan tillsammans med Västernorrland måste dessa krav uppfyllas. En befogad fråga till landstingets politiska majoritet är om det arbetet överhuvudtaget pågår? Och vad har i så fall resultatet blivit?
Vid Centerpartiets stämma i Vigge i november tydliggjorde vi vår position inför framtida regionbildningar. Våra principiella ställningstaganden är att regionbildningen ska: 1) Stärka människors makt över sin egen framtid när beslut flyttas från staten, 2) Kraftigt förbättra förutsättningar för tillväxt och inflyttning till vår del av landet, 3) Stärka underlaget för god service och sjukvård i alla delar av landet, och 4) Öka det demokratiska inflytandet över viktiga resursfrågor som berör vår framtid.
Centerpartiet i Jämtlands län kommer att stödja en region som fyller våra principiella krav och därmed medverkar till ökat befolkningsunderlag, fler företag och fler arbetstillfällen i Jämtlands län. En regionbildning måste stärka förutsättningarna för företagandet, och därmed öka skatteintäkterna till välfärden. Det är ingalunda klarlagt om en region med Västernorrland fyller dessa krav. Nu måste klarhet ges i dessa frågor!
Även regeringens utredare Mats Sjöstrand påtalar i sin rapport till regeringen att hela processen är bristfälligt utförd.
När det gäller Västernorrland krävs också besked om hur moderaterna slutligt kommer att ställa sig. Vi vet att Moderaternas partiledning är principiellt emot regionbildning, och därmed emot att flytta inflytande och makt. I skrivande stund vet ingen säkert om Moderaterna i Västernorrland är för eller emot regionbildningar.
För Centerpartiet är det centrala, oavsett om processen med Västernorrland just nu går i mål eller inte, att arbetet med att skapa starkare och demokratiskt förankrade regioner fortsätter, och att alla politiska partier tar ett fullt ansvar för detta. Vi tar decentralisering, demokratisering och regional utveckling på allvar!
Per Åsling, ordförande Centerpartiet Jämtlands län
Artikeln publicerades i Östersunds-Posten 2012-01-14.
Jag befinner mig på Folk och Försvars rikskonferens i Sälen. (Går att följa med ljud och bild
här.) För mig som ärligt talat inte varit som mest insatt i just försvarspolitiken så här långt handlar det till väldigt stor del om att lära mig.
Någon som också borde ta tillfället i akt och lära sig, eller åtminstone lära sig att kolla upp grejer, är visst
Håkan Juholt. Försvarsreformen antogs förra mandatperioden, och då är det är ju lite pinsamt att antyda att den drevs igenom med hjälp av SD.
Dessutom förklarade han också i sitt tal att krisen vi upplever beror på oreglerade finansmarknader. Det är ju lustigt, med tanke på att en av många bidragande orsaker till kraschen 2007 var att USA hade en reglering som tvingade banker att ge bostadslån till människor som inte var kreditvärdiga. Att vi sedan befinner oss i den situation vi gör idag hänger ju samman med dels långvarig överbelåning och statligt spenderande.
Lägg till att han också menade att Ryssland inte längre styrdes av en ideologi, utan av kapitalismen, samt att han både anser att försvarsreformen är underfinansierad och inte ser vare sig minskningar eller ökningar av försvarsbudgeten framför sig.
Plötsligt känns det mer befogat och mindre elakt att ordet "Juholtare"
utsetts till nytt ord av Språkrådet.
---
Uppdatering: Och
plötsligt känns det än mer befogat.
Måndag 16 januari
Besök i Malmöregionen hos företagare inom industri och gröna näringar
Studiebesök på gårdar
Möter representanter för Centerpartiet i regionen
Tisdag 17 januari
Riksdagsarbete
Finansutskott
Information och diskussion om europeiska finanspakten
Riksdagsgrupp
Onsdag 18 januari
Riksdagsarbete
Möte med näringsdepartementet
Torsdag 19 januari
Styrelsemöte med Mittuniversitetets holdingbolag
Träffar jämtländska företagare
Fredag 20 januari
Styrelsemöte Arbetsförmedlingen
Distriktsordförandekonferens Centerpartiet
Lördag 21 januari
Distriktsordförandekonferens Centerpartiet
Söndag 22 januari
Skidåkning hemma i Åse
Måndag 23 januari
Fiskeresa i södra länet med Håkan Larsson
Träffar trönderska företagare som vill investera i Jämtland inom energi
Möte med Svenskt Näringsliv
Arbetsutskott Centerpartiet i Jämtlands län
Min käre far, som är en sådan där verklig liberal av sorten som sossar länge förnekat kan existera bland dem som föds, växer upp och lever på landet, brukar säga att högskattesystemet vi har i Sverige är ett gisslantagande av befolkningen. Genom de höga skatterna blir det i princip omöjligt att som vanlig svensson skapa sig en ekonomisk buffert av betydelse, och den stora majoriteten medborgare blir hänvisade till staten när något går snett i livet. Det skapar en oerhört stor sårbarhet - en försenad utbetalning av a-kassan eller ett kraschat kylskåp kan leda till långvariga ekonomiska problem.
Därför är det oerhört glädjande att se Annie Lööfs
debattartikel i Aftonbladet idag, där hon argumenterar för en sparandelinje. För visst är det så att vi har en väldigt sammanpressad lönestruktur i Sverige, samtidigt som den som vill ha sparade pengar på banken gör klokt i att födas i en familj där mycket finns att ärva.
Trygghetssystemen i Sverige har inneburit att vi gått från ett tillstånd där individen fått sätta sin tillit till familj och vänner vid svåra tider till ett annat där staten gjort var och en oberoende av sin omgivning och beroende av det offentliga istället. Majoriteten av de politiska partierna verkar fortfarande tycka att det är oproblematiskt, men så är självklart inte fallet. I praktiken blir det istället som pappa påpekar: Staten tar våra pengar och ger dem bara tillbaka om vi gör som de säger - om ens då.
Så - för att frige det svenska folket, för att skapa större egenmakt och mindre beroende, inför grundavdraget för kapitalinkomster på en gång!
Sen kan man inte heller förneka att det faktum att inte bara Sverige, utan stora dela av världen haft ett gynnande av lånande och konsumerande i alla lägen istället för ett gynnande av sparande kanske har haft en viss betydelse för det världsekonomiska läge vi befinner oss i. Just sayin'.
(För den som vill fördjupa sig lite mer i betydelsen av att ha ett eget kapital kan jag också rekommendera
Maria Rankkas Timbropodcast från 2006. Den tar dessutom upp en hel del annat intressant.)
Igår kväll började
ett nyårslöfte från två av MUF:s förbundsstyrelseledamöter cirkulera på Facebook. Det enormt komiska i att de vill ta över utbildningsdepartementet med löften om "färre grubblerier över vad döda gamla överklassgubbar från andra århundraden tyckte och tänkte - oavsett om de var poeter, filosofer eller författare" har LUF:s ordförande
Adam Cwejman redan förtjänstfullt påpekat.(Men det känns ju bra att de lovar "mycket valfrihet" i skolan, istället för en begränsad sådan som deras Skolungdom
argumenterat för tidigare.) Men har vi nu allmän huggsexa om departementen kan man väl lika gärna passa på att fråga sig om det finns något som Moderaterna borde lämna ifrån sig.
Här blir det nämligen
ännu lustigare. De två MUF:arna berättar att det här med jobben för unga är oerhört prioriterat. De kräver "av regeringen att sänka trösklar, upprätta rättvisare villkor och större flexibilitet". Fint. Men hur har deras M-märkta arbetsmarknadsministrar lyckats tackla frågan hittills?
I ärlighetens namn inget vidare. Partiet vill inte ens förändra LAS, och talar konsekvent om att värna "den svenska modellen". Hur mycket MUF än ropar om större flexibilitet verkar de inte få med sig partiet på samma spår. That is, om nu MUF vill göra några förändringar av arbetsrätten själva. Deras
avsnitt om jobb på hemsidan nämner nämligen alls något om regleringen av arbetsmarknaden.
Så kom igen, grabbar. Vad sägs om att ni kräver att någon från ett parti som fattar varifrån jobben kommer (företag, fyi), och hur man faktiskt gör det mer attraktivt att skapa fler jobb och anställa fler unga får ta över arbetsmarknadsdepartementet? Ert parti har ju faktiskt konsekvent stoppat sådana åtgärder hittills.
